Pimärminne och sekundärminne

När man talar om datorns minne brukar man skilja på primärminne och sekundärminne. Primärminnet är det som även kallas RAM-minnet och det är här datorn lagrar information om program som körs för stunden. I dagens datorer brukar det normalt sitta 4-16 GB (gigabyte) RAM (Random Access Memory). När strömmen till datorn stängs av försvinner även informationen i RAM-minnet.

Sekundärminne

Ett typisk form av sekundärminne däremot är hårddisken. Där försvinner inte informationen när datorn stängs av. Hårddiskar ligger idag inte sällan på 1 TB (terabyte) och uppåt och kostar betydligt mindre än RAM-minne, räknat på gigabyte per krona. Å andra sidan är denna typ av minne betydligt långsammare än RAM-minne och används därför mest för att långtidslagra program, bilder, dokument och annat som kan laddas in i RAM-minnet på användarens begäran.

Svajiga priser på RAM-minne

Minnespriserna har gått upp och ner genom åren och under 2016 kunde man köpa RAM-minne till datorn riktigt billigt. Under början av 2018 hade dock priserna mer än dubblerats och kinesiska myndigheter uppger sig ha bevis för att en kartellbildning har uppstått mellan Samsung, Micron och SK Hynix som är ledande inom branschen. Men nu under 2019 har priserna trots allt gått ner igen till mer överkomliga nivåer, om än inte lika lågt som de låg 2016. Den som har planer på att köpa en ny dator eller uppgradera sin befintliga med mer minne kan alltså behöva ha lite mer is i magen. Har man bråttom kan man annars alltid låna lite pengar för att ha råd med sin nya dator.

Disketten

Ett av de första sekundärminnena var disketten. Den första disketten lanserades kommersiellt 1971. På engelska kallas den “floppy disc” och på svenska även flexskiva ibland, då själva skivan där informationen lagras med hjälp av magnetism är väldigt böjlig och sladdrig. Under det tidiga 80-talet var de böjliga disketterna 5,25″ stora och dessa användes bland annat av datorer som Commodore 64.

1984 kom dock de mer lätthanterliga 3,5″-disketterna som hade ett stadigare hölje av hårdplast och metall. Den första versionen rymde 360 kB och senare blev 720 kB standard, den så kallade DD-disketten (Double Density). 1987 kom HD-disketten, även den i 3,5″-formatet men med dubbelt så stor lagringskapacitet; 1,44 MB. För att datorns diskettstation skulle kunna skilja på DD- och HD-disketter hade HD-disketterna ett extra hål uppe i ena hörnet. Det andra hålet användes sedan tidigare för att kunna slå av och på skrivskyddet för disketten genom att skjuta en liten plastbit upp och ner, liknande hur inspelningsskyddet fungerar på gamla kompaktkassetter och VHS-band.

3,5″-disketterna blev det sista diskettformatet innan disketterna fasades ut under det tidiga 2000-talet. Då hade istället USB-minnena tagit över diskettens roll. Dessa har flera fördelar gentemot disketterna. Framför allt rymmer de betydligt mer data och har mycket snabbare läs- och skrivhastighet.